Den största frågan i riksdagsvalet är inte om vi ska balansera ekonomin eller inte. Alla partier tycker att det behövs åtgärder. Den största frågan är hur och vem som kommer att drabbas av de beslut som fattas.
Samlingspartiet går till val med att vilja skära ner sex miljarder i de offentliga utgifterna. Det är en och en halv gång det som Sipiläs regering sammanlagt skar ner under valperioden 2015-2019. Inom samlingspartiet har de varit fullständigt ovilliga att ärligt tala om för finländarna om hur dessa nedskärningar kommer att genomföras. De har endast lyft fram arbetslöshetsunderstödet, fastän det är klart att nedskärningar i arbetslöshetsunderstödet inte är ens i närheten av att täcka sex miljarder.
Finansministeriet gjorde därför paradoxalt nog en tjänst för demokratin när de i början av veckan publicerade en lista på hurdana åtgärder det i praktiken handlar om i fall man vill skära ner sex miljarder. På listan fanns bland annat: nedskärningar i bostadsbidraget, i studiestödet, i finansieringen för yrkesutbildningen, i rundradions finansiering, i arbetslöshetsunderstödet och den inkomstrelaterade dagpenningen, i naturskyddets finansiering samt i både folk- och arbetspensionerna. Vidare föreslog de en höjning av avgifterna inom småbarnspedagogiken, avskaffande av barntillägget inom arbetslöshetsunderstödet, terminsavgifter på högskolorna, avskaffande av barnbidragens tillägg för ensamstående föräldrar och syskon, att den nya vårdgarantin inom bashälsovården och den nya vårdardimensioneringen inom åldringsvården ska slopas, för att nämna några exempel.
Om man balanserar ekonomin genom att skära ner i de offentliga utgifterna drabbar det alltid låginkomsttagare och samhällets mest utsatta hårdast, därför att de är mest beroende av inkomstöverföringar och de offentliga tjänsterna. I en situation där priset på mat och el ökat på grund av kriget och inflationen, skulle den här typen av nedskärningar vara ännu mer förödande.
Därför anser vi i vänsterförbundet att man inte ska skära ner i utbildningen, socialskyddet eller social- och hälsovården. Ekonomin måste balanseras på att ansvarsfullt och hållbart sätt. Sparåtgärder kan riktas mot företagsstöd och miljöskadlig verksamhet, men fokus bör ligga på sysselsättningen och på att stärka inkomsterna. Om inga nya beslut fattas kommer Finlands skattesats att sjunka under nästa valperiod, till en summa som motsvarar till och med hälften av det underskott som väntas under de kommande fyra åren. Om vi utgår från att skattesatsen kan hållas på den nivå som den är nu, skulle vi bli av med hälften av hela underskottet under nästa valperiod. Om vi utgår från den nivå skattesatsen var på under regeringen Sipilä, skulle vi bli av med hela det förväntade underskottet. Centralt är förstås även hurdana beslut som fattas gällande skatterna, vi vill inte skärpa beskattningen av till exempel pensioner eller arbete, utan istället öka beskattningen av till exempel dividender och stora förmögenheter.
Nästa riksdagsval är ett centralt linjeval för den finländska välfärdsstatens framtid. Vi arbetar för en rättvisare morgondag för alla, inte bara för de få.
