Kolumn publicerad i Åbo Underrättelser
Regeringen publicerade sina utkast till lagförslag om valfrihet i social- och hälsovårdsreformen just innan jul. Social- och hälsovårdsreformen har blivit ett av de största privatiseringsprojekten i finsk historia. Riskerna är många och stora, speciellt vad gäller kostnader, jämlik tillgång till vård, fungerande vårdkedjor och marknadsmonopol. Förslaget innehöll få överraskningar, utan bygger långt på de allmänna linjedragningar som det funnits information om sedan tidigare. Modellen liknar väldigt långt den modell som är i bruk i Sverige, trots regeringens löften om en specifikt “finsk” modell.
Förslaget innehöll två små positiva detaljer: skolhälsovården kommer även i fortsättningen att ordnas i kommunal regi. Den är en viktig del av den arbetsgemenskap som i skolorna jobbar förebyggande med ungdomars hälsa och välmående. Många studerande tackade även för beslutet att utvidga Studenthälsan för studerande på yrkeshögskolor. På de stora studieorterna förbättrar detta helt klart servicen för yrkeshögskolestuderande, medan det på mindre orter antagligen leder till att Studenthälsan blir en av landets största kunder i fråga om privata hälsovårdstjänster.
Det som regeringen dock vägrar erkänna är att man med valfrihetsmodellen i själva verket har ändrat karaktär på hela social- och hälsovårdsreformen. De ursprungliga målsättningarna med reformen går inte att förverkliga. Den huvudsakliga målsättningen är istället nu att öppna social- och hälsovården för den privata marknaden. Och nu börjar till och med erfarna samlingspartister vakna och varnar regeringen för att modellen innehåller stora risker och hotbilder. Understatssekreterare Tuomas Pöysti har konstaterat att oron för att de stora vårdföretagen i fortsättningen dominerar inom social- och hälsovården är befogad och rätt. Den samlingspartistiska riksdagsledamoten Pertti Salolainen har på Twitter varnat för att de stora hälsovårdsföretagen kommer att sträva efter att plocka russinen ur kakan. Till och med Jan Vapaavuori, som i princip förhåller sig positivt till valfriheten, varnar i sin blogg för att “kapitalisten oftast är slugare än lagstiftaren”. I regeringens egen första utvärdering av följderna av valfriheten konstaterar man att det finns en risk att de marknadsandelar som existerar i det skede som marknaden öppnas blir långvariga. Det innebär att de stora vårdkedjor som redan nu dominerar marknaden får en minst lika stark position.
Valfriheten innebär att basservicen inom hälso- och tandvården i fortsättningen ordnas av ett flertal olika privata aktörer, som man får välja mellan för ett år åt gången. Den specialiserade sjukvården och merparten av socialtjänsterna produceras av landskapen. Detta innebär att ansvaret för vårdkedjorna spjälkas upp till ännu fler aktörer än nu, där merparten dessutom driver verksamheten utgående från ett vinstintresse.
De privata företagen får pengar för varje kund som anmäler sig till social-och hälsovårdscentralen. Det skapar en situation, där det för företagen lönar sig att skaffa sig så många kunder som möjligt – med så lättvårdade krämpor som möjligt. Ansvaret för patienter med svårare och dyrare behov kommer även i fortsättningen att vara hos det offentliga. Det offentliga får med andra ord ansvaret och utgifterna, det privata säkra skattefinansierade inkomster och möjlighet att göra vinst. Därför varnar alla experter nu för att mallen potentiellt kan bli mycket dyr för skattebetalarna.
Det är med andra ord fråga om en helt annan reform nu, än den som skulle handla handla om att stärka basservicen, öka integrationen inom vårdkedjorna och på lång sikt minska kostnaderna.
