Insändare publicerad i Åbo Underrättelser
Partiernas skattepolitiska linjer avslöjar mycket om den värdegrund partiernas politik bygger på. Samlingspartiet vill sänka inkomstbeskattningen med två miljarder, och kompensera med höjd nivå på konsumtionsskatter som mervärdesskatten. SFP skriver i sitt valprogram att man vill minska progressiviteten i beskattningen. Dessa förslag innebär att tyngdpunkten ytterligare förskjuts från den progressiva inkomstbeskattningen till regressiva konsumtionsskatter, som drabbar låginkomsttagare hårdare.
Att sänka skatterna är dyrt för staten. Därför bör eventuella skattelättnader vara genomtänkta och riktade på ett sätt som ger så mycket stimulans som möjligt för ekonomin. Minskar man progressiviteten i beskattningen har det naturligtvis även följder för inkomstklyftorna, som i Finland växte rekordsnabbt under 2000-talets uppsving.
Vänsterförbundet vill öka progressiviteten genom att skärpa beskattningen för personer med kapitalinkomster och sänka beskattningen för låginkomsttagare. VF vill att alla inkomster beskattas enligt samma progressiv skala, oberoende om inkomsterna är pensioner, sociala förmåner, förvärvsinkomster eller kapitalinkomster. Inkomster under 10 000 euro om året ska vara helt skattefria. Därmed skulle skattesänkningarna riktas till dem som behöver det mest. Då skulle även skattelättnaderna få störst positiv effekt för ekonomin, i och med att alla de extra pengar personer med låga inkomster får direkt går till konsumtion av varor och tjänster. Skattereformen innebär ett slut på den skilda kapitalbeskattningen, som lett till att progressiviteten inte förverkligas ifråga om personer med höga kapitalinkomster. VF vill även sänka momsen på mat, restaurangtjänster, medicin, böcker och tidningar, idrottstjänster samt kultur- och nöjestillställningar för att öka efterfrågan på inhemskt arbete.
Vänsterförbundets skattemodell har tre målsättningar: att minska inkomstklyftorna, öka progressiviteten och därmed även rättvisan i inkomstbeskattningen samt att trygga tillräckliga skatteintäkter för staten, som även i fortsättningen behöver tillräcklig finansiering för välfärdstjänsterna. Utöver detta kan man med hjälp av beskattningen även stimulera ekonomin, men då bör skattesänkningarna vara riktade till dem som verkligen behöver dem.
