Kolumn publicerad i Hbl 3.7.2013
Gårdsplanen är full av rostiga och skamfilade paketbilar. När vi går in slår stekoset mot oss direkt, hela den gamla skolhusbyggnaden luktar av den mat som just tillrätts. Nyfikna och avvaktande ögonpar följer oss då vi går fram för att inleda en diskussion. Byskolorna i Lappland har fått nya användare. De används för att inhysa de tusentals thailändska bärplockare som vistas i Finland under sommarmånaderna. Så gott som samtliga är jordbrukare från den nordostliga delen av Thailand vid namn Isan.
Bär har under de senaste åren blivit en allt bättre business. Företag som Polarica, Ritan Herkku och Lapin Liha drar nytta av de hälsofrämjande effekter som bland annat blåbär konstaterats ha. Samtidigt har intresset för att plocka och sälja blåbär, lingon och havtorn stadigt minskat bland finländarna. Företagen har därför fått se sig om efter annan arbetskraft. År 2005 kom de första thailändska bärplockarna till Finland, då 92 stycken.
I byskolan talar bärplockarna om att de är trötta. Arbetsdagarna börjar tidigt och slutar sent, man arbetar 12-14 timmar per dag. Man berättar om hur vissa börjat sova ute i skogen, för att maximera den tid man har att plocka. Fastän de flesta bedyrar att de inte ångrat att de kom, är det flera som berättar att de ännu inte plockat tillräckligt för att täcka sina skulder.
Eftersom bärplockning i Finland är en del av allemannsrätten är bärplockarna inte arbetstagare. De har därför inga arbetsavtal, ingen minimilön eller fastställd arbetstid. De thailändska bärplockarna kommer till Finland på visum som möjliggör vistelse i max 3 månader, och är närmast att jämföra med företagare. Förmedlingsfirmor rekryterar plockare i Thailand och ordnar med visum och flygbiljetter. Bärplockarna tar lån för att möjliggöra resan och vistelsen i Finland. Förutom flygen och visumet betalar bärplockarna själva för boendet i byskolorna, för bilarna och bränslet som transporterar dem och för den mat som lagas. Allt är dock arrangerat av förmedlingsfirmorna. Det är även via förmedlingsfirmorna som bären säljs vidare till de företag som använder sig av dem. Enligt vissa uppskattningar rör det sig sammanlagt om flera tusen euro i utgifter. Om skörden är dålig eller bärplockaren för långsam kan skulden förbli obetald.
De thailändska bärplockarna borde bli garanterade en skälig lön samt drägliga levnads- och arbetsförhålllanden. Bärföretagen borde bära ett betydligt större ansvar och förmedlingsfirmorna kontrolleras noggrannare. De trötta thailändska bärplockarna i de gamla byaskolorna i Lappland är ett typexempel på hur globaliseringen tar sig uttryck. Den mest purfinska symbolen, skogsbären, är tätt sammankopplad med säsongsarbetande jordbrukare från andra sidan jordklotet. Samtidigt är det den finska lagstiftningen om allemansrätten, högt uppskattad bland medborgarna, som leder till att de thailändska bärplockarna arbetar under omständigheter som vi aldrig skulle acceptera i fråga om arbetsförhållanden.
No Comments