Kolumn i HBL 12/2022
Det är många låginkomsttagare som kontaktat mig under den här valperioden och sagt att vi för en gångs skull har en regeringsperiod då man inte behöver sitta och vara rädd för vad regeringen kommer att meddela på sina presskonferenser. Jag undrar hur många som kan föreställa sig hur det känns. Att varje gång då en rad välklädda ministrar står på rad för att förkunna stora nedskärningar, sitta och lyssna och försöka räkna i sitt huvud för att få en uppfattning om vad det kommer att innebära för den egna ekonomin. Om man fortfarande får vardagen att gå runt.
Situationen är svår för många just nu. Vi lever i en tid där levnadskostnaderna snabbt ökat på ett sätt som vi inte är vana vid, inflationen har inte varit så här hög sedan 70-talet. Arbetstagarnas reallöner har till en följd av detta rasat under det senaste året, och det är väldigt många finländare som inte vet hur de ska klara av elräkningarna under den kommande vintern.
Mitt i allt detta går vi till riksdagsval, och det står redan nu klart att det är ekonomin som kommer att bli den stora valfrågan. Olika partier har presenterat sina förslag på hur den offentliga ekonomin ska balanseras och oppositionspartierna har presenterat sina egna förslag till skuggbudgetar.
Samlingspartiet går till val på att balansera statsbudgeten genom att skära ner fyra miljarder euro i de offentliga utgifterna. De har inte avslöjat mer än en cirka en fjärdedel av sina nedskärningslistor men denna fjärdedel består i princip enbart av nedskärningar i socialskyddet.
Samlingspartiet vill skära ner i bostadsbidraget, utkomststödet, arbetsmarknadsunderstödet, det inkomstrelaterade arbetslöshetsunderstödet och ändra lagen så att man i fortsättningen inte tjänar någon pension alls då man lyfter inkomstrelaterat arbetslöshetsunderstöd. Enligt riksdagens informationstjänst skulle samlingspartiets förslag på nedskärningar leda till att cirka 33 000 nya finländare löper risk att hamna i fattigdom. Av dem är 4500 barn och 7500 arbetstagare med liten lön. Speciellt nedskärningarna i bostadsbidraget och utkomsstödet skulle drabba barnfamiljer hårt. Samtidigt förespråkar samlingspartiet skattesäkningar på 1-2 miljarder i alla inkomstklasser, vilket gynnar de rikaste mest.
Nästa riksdagsval kommer att handla om våra mest grundläggande värderingar.
Vi är mitt uppe i en exceptionell levnadskostnadskris, som dessutom drabbat oss bara en kort tid efter den globala pandemin. Redan pandemin slog hårdare mot de som har det sämst ställt. Nu måste vi välja vilken linje vi vill utgå från när det gäller att balansera ekonomin. Ska vi ta av de som har minst och ge till dem som har mest, eller ska vi satsa på att hjälpa dem som har det svårast? Det sist nämnnda kan vi bra göra om vi låter de som har mest förmögenhet och bäst betalningsförmåga delta mer än hittills.
För mig är valet klart. Jag vill inte att en enda pensionär, ensamstående förälder eller långtidarbetslös ska behöva vara rädd för presskonferenserna igen.
