Kolumn publicerad i Hbl 16.1.2016
Min kloka vän sa till mig när vi sågs innan jul att hon bestämt sig för att hennes feministiska gärning ska vara att inte få en burnout. Bra svarade jag, men har under hela jullovet funderat på hennes kommentar. Den beskriver väldigt väl hur väldigt många hela tiden kämpar med att få vardag och jobb och liv och välmående att fungera.
Vi vill jobba. De flesta av oss tycker om sina jobb. Vi vill att våra arbeten innehållsmässigt ska kännas meningsfulla och inom de branscher där yrkesrollerna fortfarande är klart definierade är det många som känner stolthet över sitt eget yrke och sin arbetsroll.
Men det är många av oss som mår dåligt. Det osäkra ekonomiska läget och arbetets snuttifiering ökar stressen och osäkerheten. Enligt en utredning publicerad år 2013 av Arbetshälsoinstitutet utgör kostnaderna för arbetsillamående och -oförmåga till och med 40 miljarder årligen. Enligt STTK:s chefsekonom Ralf Sund är antalet förlorade arbetsdagar på grund av sjukfrånvaro tusenfalt (!) fler än antalet arbetsdagar som förloras på grund av strejker. Trots dessa uppseendeväckande siffror är det just strejkerna som diskuteras, samt förslag som införandet av en karensdag för sjukfrånvaro eller en förlängning av arbetstiden. Båda leder klart till en försämring av arbetsvälmåendet.
I Sverige har man däremot börjat diskutera hur man kan förbättra arbetsvälmåendet. Regeringens målsättning är att minska sjukfrånvarodagarna per arbetstagare från nuvarande 10,3 dagar till 9. Det är en ambitiös och konkret målsättning. Man fokuserar inte bara på att minska sjukfrånvarodagarna, utan även sjuknärvarodagarna. Enligt en utredning av fackförbundet Kommunal är de vanligaste orsakerna till att svenskarna kommer sjuka till jobbet att man vill undvika det lönebortfall som den svenska karensdagen innebär, lojalitet mot ens kolleger samt grupptryck från den egna arbetsgemenskapen.
Ett annat konkret förslag som börjat diskuterats i Sverige är en förkortning av arbetstiden.
På Svartedalens äldreboende i Göteborg har man inlett ett försök med sex timmars arbetsdag. Under det första halvåret ledde det till att sjukfrånvarodagarna och kostnaderna för dessa minskade. Dessutom ansåg många arbetstagare att de var gladare och piggare samt mindre stressade.
I ett allt osäkrare samhälle som fungerar i en allt snabbare takt har stress och tidsbrist blivit vardag. En förkortad arbetstid innebär att vi får mer av det mest dyrbara vi har – tid. Vår fritid står inte i motsats till en ökad produktivitet, en ökad sysselsättning eller ett ökat samhälleligt välstånd. Vårt välmående är tvärtom en förutsättning för ett välfungerande arbetsliv och samhälle.
I en sex år gammal rapport för Näringslivets delegation EVA skrev forskarna Mika Pantzar och Ilkka Halava om hur arbetslivet förändrats då en ny generation av konsumtionsmedborgare tar plats i arbetslivet. En av deras slutsatser var att en av de faktorer som kommer att göra samhället framgångsrikt är just denna generation, som både som arbetstagare och medborgare vill förverkliga sin bild av ett gott liv och sina egna drömmar.
Det är en fin utgångspunkt, att allas rätt att förverkliga sina drömmar är någonting vi alla kan dra nytta av. Liksom vi alla drar nytta av att ingen ska behöva få en burnout.
