Menu
Blogi

Osynlig världsfred

Kolumn publicerad i Hbl 6.11.

Hur många av er har snappat upp nyheterna om hur världsfreden framskrider med stormsteg? Eller nyheterna om det förbättrade säkerhetsläget i Afghanistan, Somalia och Irak? Nej, det har varken jag eller Utrikesministeriet heller.

 

Utrikesministeriet publicerade sitt senaste resemeddelande gällande Afghanistan i oktober. I det uppmanar ministeriet att undvika alla resor till landet. Enligt UM är säkerhetsläget dåligt i hela landet, interna konflikter pågår fortfarande och risken för terrorattacker och våldsamheter är hög. UM avråder även från alla resor till Somalien. Där är säkerhetssituationen dålig och oförutsägbar. I Irak är risken för terrordåd betydande i en stor del av landet och säkerhetssituationen synnerligen dålig speciellt i de norra provinserna. Trots detta menar Migrationsverket, efter att nyligen ha uppdaterat sina egna säkerhetsklassificeringar för Irak och Somalia, att säkerhetsläget i dessa länder förbättrats. Detta kommer i fortsättningen att påverka Migrationsverkets beslut i asylärenden.

 

Den fjärde november meddelade Migrationsverket att man fryser behandlingen av alla asylansökningar från Afghanistan. Anledningen är en uppdatering av säkerhetsklassificeringen.

 

Nu kan man ju tänka att det bara är en bra sak om säkerhetsläget förbättrats. Och att det bara är bra att Migrationsverket kontinuerligt följer med läget i olika länder. Problemet är bara att de nyheter och historier som hörs från dessa områden inte överensstämmer med Migrationsverkets analys. Irakiska asylsökande i Finland gjorde i oktober ett gemensamt ställningstagande, där man vädjade till den finländska regeringen att inte skicka tillbaka någon till Irak, eftersom det inte är ett säkert land. Kidnappningar, bombningar och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna är vardag för många och på många håll i landet.

 

Än mer problematiskt är det faktum att dessa uppdateringar av säkerhetsläget verkar ha gjorts med anledning av det ökade antalet asylsökande. Att antalet asylsökande ökar kan i en rättsstat på inga sätt vara ett skäl att urholka asylrätten. Ländernas säkertsklassificiering har stor betydelse i asylfall där man fattar beslut på basis av principen om non-refoulement, dvs att en person inte kan skickas tillbaka till ett land eller område om det finns en verklig risk att ens liv är i fara, eller att man kan bli utsatt för tortyr eller inhuman behandling. Denna asylrättsliga princip är ett viktigt tillägg till FN:s flyktingkonvention, som koncentrerar sig på de specifika individuella skäl som bör uppfyllas för att man kan få flyktingstatus.

I ett samhällsklimat som domineras av den rädsla och de aggressiva attityder som högerpopulisterna piskat upp, är det skrämmande att tänka att beslut som har enorm betydelse för folks liv och säkerhet, kan ha påverkats av regeringens politiska linje eller det allmänna samhällsklimatet.