Att Mikael Sjövall inte alls följt med vad som hände i Helsingfors under första maj blir sorgligt tydligt i hans kolumn Vänsterextremism (Hbl 25.5). Kolumnen är ett typiskt exempel på en allt vanligare diskurs kring “extremism”, som felaktigt används som ett löst samlingsbegrepp för alla möjliga politiska rörelser. Faran är att den även leder till ett rättfärdigande av allt från olaglig övervakning till polisövervåld, då “föremålen” för dessa åtgärder marginaliserats bort som “extremister”.
Arbetarrörelsen och vänstern har under årtionden marscherat under första maj, arbetets och arbetarrörelsens dag. Men i år ingrep polisen utan förvarning mot delar av marschen i Helsingfors. Anarkisterna, som sedan 1980-talet deltagit i marschen, omringades av ett hundratal kravallutrustade poliser innan marschen börjat. Anarkisterna tilläts inte delta i marschen, utan hölls omringade tills marschen nästan var slut.
Polisen menade att ingreppet berodde på de flaggstänger anarkisterna använde för sina svarta flaggor. Flera greps och ett flertal flaggor blev konfiskerade. Marschen förlöpte annars lugnt, men trots det grep polisen tre unga vänsteraktivister på Hagnäs torg efter att marschen avslutats. Polisen konfiskerade ett antal röda flaggor och bröt av dem för att de ”annars inte skulle rymmas i patrullbilen”.
Helsingforspolisen har i efterhand bett om ursäkt för sitt agerande i fråga om vänsterförbundets aktiva, och har bland annat bjudit in de tre vänsteraktiva som blev gripna på kaffe på polisstationen (!). Till Helsingfors Vänsterförbund skänkte polisen nya röda fanor, som enligt polisens officiella pressmeddelande var “ännu starkare” än de man förstört. Anarkisterna har dock ingen bett om ursäkt av. Summa summarum blev man alltså bötfölld för att bära svart flagga men inte för att bära röd.
Rätten att demonstrera för att kollektivt uttrycka sin åsikt eller sitt missnöje är en av de mest grundläggande medborgerliga rättigheterna. Därför är det förvånande att så få liberaler är villiga att försvara demonstrationsrätten, speciellt i fall som första maj-tåget i Helsingfors. Det faktum att även Helsingforspolisen har officiellt bett om ursäkt för sitt agerande och sina misstag under första maj verkar Sjövall överhuvudtaget inte vara medveten om.
Förutom att det är viktigt att alla demokratiska krafter försvarar likvärdiga medborgerliga rättigheter, är det också viktigt att kräva att polisen tar sitt ansvar då misstag sker. Myndighetsövergrepp och onödigt polisvåld leder ofta och lätt till politisk radikalisering.
Att vänstern försvarar sin rätt att marschera under första maj, och att bära arbetarrörelsens traditionella fanor och flaggor är knappast något konstigt, och att som Sjövall gör kalla det för “våldsbenägna anarkisters infiltration” är skrattretande. Det som däremot är konstigt, är att man istället för att försvara dessa grundläggande rättigheter går ut och svartmålar den parlamentariska vänstern. Vad hände med den klassiska liberala devisen, “jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem”?
Kolumn publicerad i Hufvudstadsbladet
No Comments