Kolumn publicerad i Åbo Underrättelser 12.1.2016
Jag minns att jag någonstans har läst, att vår känsla av otrygghet ökat trots att samhället i allmänhet blivit allt tryggare. Vår subjektiva känsla av trygghet korrelerar med andra ord inte med vad statistiken berättar om hur verklig risken att råka ut för exempelvis brott är.
Trygghet är hård politisk valuta för tillfället. Enligt undersökningar om ungas värderingar är finländska ungdomar fortfarande rätt konservativa. De klart konservativa ungdomarnas andel har ökat. Olika typer av lifestylebloggar är enormt populära, där fokus ofta är på just hem och familj. De högerpopulistiska partierna för en politisk retorik som även beskrivits som “välfärdsnostalgi”, där man romantiserar samhället som det såg ut innan globaliseringen var ett faktum. De terrorattacker som utförts under 2000-talet har lett till att den politiska retoriken allt starkare präglas av hotbilder och tal om olika kriser.
I ett samhälle som präglas av arbetets prekarisering är längtan efter stabilitet och trygghet på många sätt förståelig. För många unga har osäkerhet blivit vardag. En fast anställning är i många branscher att betrakta som en lottovinst och en högskole-examen eller en bred arbetserfarenhet utgör inte längre någon garanti för en arbetsplats eller en tryggad inkomst. Globaliseringen innebär att politiska processer och skeenden inte längre är möjliga att kontrollera nationellt. Finländska riksdagsledamöter kan inte förbjuda företag att flytta sina fabriker till låglöneländer. Krisen i Syrien tar sig konkret uttryck även i Norden, då hundratusentals människor söker skydd. Den amerikanska subprimekrisen inledde ett händelseförlopp, som ledde till att Finlands bruttonationalprodukt rasade med hela åtta procent på ett år.
Att påvisa vikten av internationellt politiskt samarbete, att skapa en känsla av hopp och att slå vakt om demokratiskt valda beslutsfattares möjligheter att påverka även i frågor som gäller miljö och ekonomi är viktiga sätt att politiskt svara på de utmaningar en allt mindre förutsägbar värld där länder samtidigt är sinsemellan allt mer beroende för med sig.
Men att föra politik på ett sätt som skapar rädsla och som förstärker hot är farligt. Det finns bara ett sätt som polis och regering borde kunna reagera på, om personer dömda för våldsbrott och nynazistiska grupperingar meddelar att man grundar gatupatruller för att trygga säkerheten från det hot man menar att asylsökandena utgör: ett bestämt och tydligt nej tack.
Det är fortfarande svårt att fatta att justitieminister Lindström och vissa instanser inom polisen istället sade att de inte ser några problem i gatupatrullerna. Nynazistiska gatupatruller ökar otryggheten i vardagen för alla de människor som faller utanför den vita norm som dessa gäng vill försvara. Rättsysstemets och polisens opartiskhet är den centrala princip som respekten för dessa instanser samt medborgarnas trygghetskänsla bygger på. Vi måste alla kunna lita på att polisen försvarar allas rätt till en trygg vardag, oberoende om man är för eller emot mer invandring, oberoende av ens religion eller hudfärg.
