Kampen för en tillräcklig utkomst

Kampen för en tillräcklig utkomst

För fyra år sedan var inkomstklyftorna en av de viktigaste valfrågorna. Inkomstklyftorna växte stadigt och snabbt i Finland under hela det ekonomiska uppsvinget efter depressionen på 90-talet. Orsakerna var framförallt två: höginkomsttagare med kapitalinkomster beskattas för lätt, och det finländska grundskyddet är på en för låg nivå. År 2015 kommer ett av de viktigaste ämnena i valrörelsen att vara ekonomin och sysselsättningen. Den stora linjefrågan gäller huruvida Finland ska stimulera eller skära ner mera för att få ekonomin igång. Debatten kommer därmed att koncentreras på vilken finanspolitisk linje som är bäst för att skapa mer tillväxt.

Men vi borde fortsättningsvis även diskutera inkomstfördelningen och situationen för de 250 000 finländare som lever enbart på socialskyddet. I februari konstaterade den europeiska komittén för sociala rättigheter att Finland brutit mot den europeiska sociala stadgan. Enligt kommittén är miniminivån på sjukdagpenningen, moderskapspenningen, rehabiliteringspenningen, garantipensionen och arbetslöshetsgrunddagpenningen på en så låg nivå att de bryter mot de artiklar i den sociala stadgan som Finland ratifierat. Förmånerna är på en nivå som är lägre än 40% av medianinkomsten, vilket år 2013 var 776 euro. Enligt kommittén bröt även nivån på arbetsmarknadsstödet och utkomststödets grunddel mot stadgan, i och med att nivån på dessa förmåner var på en nivå lägre än 50% av medianinkomsten, vilket år 2013 utgjorde 970 euro i månaden.

I februari publicerade även Institutet för hälsa och välfärd en rapport om grundskyddet. Enligt den har nivån på grundskyddet förbättrats genom de lagändringar som gjordes år 2012, då en nivåhöjning av arbetslöshetsunderstödet gjordes, men nivån är fortfarande otillräcklig. Grundskyddet är fortsättningsvis på en lägre nivå än vad som anses vara en skälig minimikonsumtionsnivå. Det betyder att hundratusentals finländare lever med inkomster som är lägre än det man anser att människor klarar sig med. I rapporten konstaterar man även att andelen finländare som lever på dessa grundskyddsförmåner har växt. År 2013 var mängden nästan 250 000, och ungefär hälften av dessa personer var under 30 år. Den otillräckliga nivån på socialskyddet är med andra ord i allra högsta grad ett problem som gäller unga, vars välmående påverkas av att man under en lång tid tvingas leva med inkomster som är helt otillräckliga.

Valet 2015 måste därför även handla om inkomstfördelningen, om att minska fattigdomen och förbättra grundtryggheten för dem som av en eller annan orsak inte förvärvsarbetar. Nivån på grundtrygghetsförmåner bör höjas och förenhetligas. På lång sikt borde man i Finland arbeta för en omfattande reform av socialskyddet, genom ett ibruktagande av en grundinkomst. Fördelen med grundinkomsten är dess enkelhet och automatik. Den garanterar att ingen blir utan stöd på grund av byråkrati eller plötsliga tilläggsinkomster. Det finns dock ett väldigt viktigt villkor för grundinkomsten. Den får under inga omständigheter leda till att nivån på grundtryggheten försämras. Målet med grundinkomstreformen bör vara att minska fattigdomen och förbättra de finländares situation som för tillfället lever på ett otillräcklig socialskydd.