Gemensamma människorättsproblem

Gemensamma människorättsproblem

Under min semesterresa utomlands läser jag om hur Norge gått in för att avskaffa juridiska kön. Det innebär att man frångår ett system där den sista siffran i en elva siffror lång serie uttrycker vilket kön personen i fråga är. Istället ska sifferserien nu bli könsneutral. Chefen för Norges skattemyndigheter beskriver reformen som en internationell trend.

 

I början av juni i år godkändes i Danmark en lagreform som förbättrar transpersoners ställning. I Danmark kan man nu byta sitt juridiska kön genom en egen anmälan, oberoende om man genomgått operationer eller hormonella behandlingar. I Sverige slopade man förra året kravet på tvångssterilisering av personer som korrigerar sitt kön.

 

I Finland har en stor koalition medborgar- och människorättsorganisationer, bl.a. Trasek och Seta, länge kämpat för en reform av den finländska translagen. De har fått stöd av internationella människorättsorganisationer som Amnesty International. Den nuvarande finska translagen från 2003 förutsätter bland annat att den som korrigerar sitt kön måste bevisa att den är oförmögen till reproduktion, vara beredd att avsluta sitt äktenskap samt undergå undersökningar där man kräver att man uttrycker sitt egentliga kön på ett sätt som många upplever som mycket stereotypt.

 

Trots hård kritik har reformarbetet framskridit mycket långsamt. En arbetsgrupp tillsattes av omsorgsminister Susanna Huovinen förra hösten, men ministeriet har avbrutit gruppens arbete under våren. Enligt Huovinen är det sannolikt att man inte kommer att hinna med en omfattande reform under denna regeringsperiod, och hon anser själv det mest kritiskt att koncentrera sig på de enskilda detaljer som fått mest kritik. Någon annan orsak till den långsamma takten än brist på intresse verkar inte finnas.

 

Föra veckan röstade lagutskottet i Finlands riksdag för ett negativt betänkande gällande medborgarinitiativet om en könsneutral äktenskapslag. Finland är fortfarande det enda nordiska land som definierar äktenskap som ett avtal mellan en man och kvinna, istället för ett avtal mellan två personer. Danmark godkände lagändringen 2012, Island 2010, Sverige 2009 och Norge 2008.

 

Under min semesterresa utomlands läser jag också hur Prideparaden i Helsingfors i år lockat rekordmånga deltagare. Mitt nyhetsflöde är fullt av bilder på 20 000 vackra, glada och färggranna människor, av uttalanden av såväl partiledare som idrottare och fackförbundsrepresentanter som talar om behovet av förbättrade mänskliga rättigheter. Jag blir så tacksam vid min datorskärm. Tänker att vi klarar nog av det här trots allt.

För det är just detta vi verkligen behöver i Finland. Vi behöver en diskussion som inte handlar om tro eller om att tolerera, utan om jämlikhet och mänskliga rättigheter. Och vi behöver människor, massor av människor – i alla åldrar, i alla livsskeden, inom alla olika områden i samhället, som tillsammans högt och tydligt säger att dessa är frågor som angår oss alla.

 

Kolumn publicerad i HBL