Finland eller Bryssel?

Finland eller Bryssel?

“Varför ska du fara iväg dit till Bryssel när vi ju behöver dig här i Finland?” Under den senaste tiden har jag fått svara på den frågan minst lika många gånger som på frågan om vilka mina valteman är.

Det är naturligtvis otroligt viktigt att veta vilka motiveringar en kandidat har för att vara uppställd i ett val. Frågeställningen ovan uttrycker trots det hur motstridig mångas förhållning till såväl Europavalet som hela unionen är. EU har traditionellt sett uppfattats som ett avlägset, byråkratiskt och marknadscentrerat projekt, mest känt för direktiv och förordningar som inte ens hört talas om bondförnuft.

Men till följd av eurokrisen och den ekonomiska åtstramningspolitiken har EU kommit nära, mycket nära. I Finland genomför regeringen stora strukturreformer och nedskärningar i välfärdsservicen som motiveras med att Finland måste behålla sitt kreditbetyg. Finanspakten innebär begränsningar i fråga om såväl offentlig skuldsättning som budgetunderskott som i praktiken binder våra riksdagsledamöters händer. Finländarnas gemensamma tillgångar har använts för att stöda europeiska banker.

Den viktigaste orsaken till min kandidatur är att EU-parlamentet har makt – mycket makt- utöver den politik som görs i Finland. Uppskattningsvis allt från hälften till tre fjärdedelar av de lagar som stiftas i Finland har sin grund i beslut på EU-nivå. I samband med eurokrisen har man utökat unionens makt speciellt ifråga om medlemsländernas ekonomiska  politik. Därför har det väldigt mycket betydelse hurdan politik parlamentsmedlemmarna vill föra och vilken färg de bekänner.

Den andra orsaken till min kandidatur är de som för tillfället innehar makten i Bryssel. Jag har under de senaste åren haft möjlighet att resa runt Europa och tala med såväl vanliga arbetare som med medborgaraktivister. I såväl Grekland som Spanien talar alla, såväl universitetsprofessorer som taxichaufförer, om cynism och trötthet, om en extremhöger som växer sig allt starkare, om nedskärningar och för låga löner. Det är absolut nödvändigt att helt ändra riktningen för den politik som förs.

Europa är för tillfället den arena där en mycket viktig politisk kamp förs. Vänstern måste ta över denna arena och tillsammans med de människor som är trötta på den nuvarande krispolitiken visa att vi inte längre går med på en ekonomisk politik som görs helt på de kapitalstarkas villkor.

Mitt tredje skäl att kandidera är att den finländska vänstern behöver en bra parlamentariker. Som en vänster-MEP tänker jag inte drunkna eller pensionera mig i Bryssel. Att vara parlamentariker betyder inte heller att man försvinner från den politiska debatten i Finland. Tvärtom. Vi behöver politiker i Bryssel som är färdiga att göra radikal europeisk vänsterpolitik och som samtidigt vill fortsätta att förnya den rödgröna vänstern i Finland.

En plats i Bryssel bör användas för att bygga en rödgrön vänsterrörelse som utmanar den klimat- och välfärdsvidriga maktpolitik som högern för. Det är just en sådan politisk verksamhet som jag vill bygga tillsammans
med er – i Finland, i Europa och globalt.